Har du hört någonting om att "skilja mellan olika andar"?
Daniel 5:17
"Då svarade Daniel och sade till kungen: "Dina gåvor må du själv behålla, och dina skänker må du ge åt en annan. Dem förutan skall jag läsa skriften för kungen och säga honom uttydningen"
INTERLINEAR BIBLE
Audio files (free download)
Om du jämförde med arameiskan från originalet möjligen såg du att översättningen till svenskan är mycket bra. "Dem förutan" är motsvarigheten av arameiskans "beram", som kan översättas bokstavligen som "ändå", men som ger oss den perfekta idén med detta ordval. Daniel tog emot uppgiften men vilje inte ha någon skänk (belöning) eller gåva från kungen.
Är det någon mening i detta?
Observera att det är själva kungen som erbjuder Daniel högsta positionen han kunde ge någon (den andre efter honom) Detta skulle göra Daniel till samma ämbetsman han var under Nebukadnessars tid. Profeten kunde ha sett det som en äterställning efter många år i mörkret. Dessutom, att rata kungens erbjudande skulle kunna ses som att Daniel föraktade de kungliga gåvor, och han kunde ha blivit straffad pga detta. Kom ihåg att de här kungar i antiken var herrar över liv och död (du kan läsa om detta i Daniels ord när han talar om Nebukadnessar i det här kapitel)
Varför riskerar Daniel sitt eget liv och ratar samtidigt möjligheten att bli befordrad till den näst högsta positionen i riket? Varför svarar han inte på samma sätt som han gjorde med Nebukadnessar? Är inte Belsassars kallelse lika med Nebukaldmessars i kapitel fyra, för att uttyda drömmen om trädet? Vad är skillnaden?
För att förstå Daniels attityd måste vi inse att han utövar en övernaturlig gåva från Guds Ande, "att skilja mellan olika andar" ("diakrísis pniumáton" i 1:a Kotinthierbrevet 12:10, att "döma" eller "sklija" mellan andarna) Denna gåva tillåter oss att få uppenbarelsen om källan till en persons ord eller gärningar (om detta kommer från Gud eller från en oren ande) Och detta är mycket viktigt, eftersom våra sinnen och även vår tankeförmåga kan bli - och ofta blir - lurade av skenet.
Skenbart, situationen är densamma som den var i det föregående kapitlet: profeten har blivit kallad av en babylonisk kung som har fått ett övernaturligt meddelande, och som vill att Daniel skall uttyda det. Kungens handling är normal när man tänker på att han utövar sin rätt och sin auktoritet (han är landets herre och profetens herre) Talar båda kapitel om samma sak? SKENBART. Men låt oss ta en närmare titt till följande skillnader:
Nebukadnessar --------------------------------------- Belsassar
- Trodde på Daniels förmåga ---------------------- Tvivlade om Daniels förmåga
- Kallade "den överste bland spåmännen" ------- Kallade "en judisk fånge"
(en av de babyloniska "visa") ---------------------- (en babylonisk slav till)
- Hedrade Daniels Gud ----------------------------- Hade vanärat Daniels Gud, var
----------------------------------------------------- berusad och höll på att dyrka demoner
- Fick ett meddelande om ett ----------------- Fick ett meddelande om sin egen död
temporärt straff för att rätta honom ------------- och fördömelse
Gud uppenbarade skillnaden för Daniel, även när situationerna var ganska lika. Och därför ratade Daniel Belsassars "orent" erbjudande. Om vi läser Daniel 1:8 och Daniel 3:16-18 (båda finns med i den här sajten, med kommentärer) då skall vi se andra situationer där judarna ratade något. Varför riskerade de sina liv genom att göra detta?
Observera Psaltaren 34:14 :
"Vänd dig bort från det som är ont, och gör vad gott är, sök friden och sträva efter den"
Kung David skrev inte den här dikten för att publicera något poetiskt urval med hjälp av "Gats utgivare. Bokförlag". Denna är en tacksägelse dikt till Herren eftersom han räddade David från döden. Och kung Davids skrifter var profetiska, inspirerade av Guds Ande - det är darför de är med i Bibelns kanon. Guds Ande talade till Daniel, Misael, Asarja och Hananja genom den här versen, "ha inget med ondskan att göra", och de lydde Guds röst. Självklart, för att kunna "skilja", "urskilja" eller "välja" mellan gott och ont var en förutsättning att de själva skulle vara smorda med Guds Ande, eftersom "gott och ont" är inte samma sak för varje person.
Men för Israels Gud, gott och ont är fortfarande gott och ont. Det var så i GT tider, och det är så i NT tider. När Herren Jesus Kristus sände sina lärjungar med frälsningens budskap, bl. a. Messias och Guds Rike som hade kommit med Honom, han gav dem en särskild instruktion, angående de som skulle rata det goda:
"Om man inte tar emot er eller lyssnar till era ord, så lämna det huset eller den staden och skaka bort dess damm från era fötter"
Matteus 10:14
Den här gesten, att "skaka bort dammet från fötterna", betyder att, så länge det är ondskan som bor i huset eller staden, de skulle inte ta med sig någonting därifrån, även dammet som man kan få i skornas sulor. Det är en mycket bra bild eller illustration om hur man skall "rata det onda". I apostlarnas brev kan vi läsa mer om detta. Observera 1 Johannes 5:16 och Judas 1:22-23:
"Om någon ser sin broder begå en synd som inte är en dödssynd, skall han be, och han skall ge liv åt honom, åt dem som inte begår någon dödssynd. Det finns synd som leder till döden. Det är inte sådan synd jag menar när jag säger att man skall be"
"Somliga, sådana som tvivlar, skall ni ha förbarmande med och rycka ur elden och rädda, men andra skall ni förbarma er över med fruktan, i avsky till och med för deras av kroppen nersölade kläder"
Daniel kunde inte läsa Nya Testamentet, men hans beslut om Belsassars gåvor visar oss att den Helige Ande ledde honom att göra samma sak som vi läser i Kristi apostlars bud (som är också judar) och i Herrens egna ord. Profeten ville inte ha dammet i sina skor, om detta kom från Belsassars palats. Aposteln Petrus i Apostlagärningarna ratade två gånger några monetära erbjudande som kunde vara nyttiga till fösamlingen, men han såg ondskans andar bakom dem (han fick denna uppenbarelse genom den andliga gåva av "att skilja mellan olika andar") Man kan läsa om detta i Apostlagärningarna 5:1-11 (berättelsen om Ananias och Sapfeira) och 8:5-24 (berättelsen om trollkarlen Simon)
Har det någon speciell mening för oss i våra tider?
Vi lever i en tid av "total tolerans" och "total intolerans". Det finns sådana som vill vara 100% toleranta (och inkluderar ondska och synd i deras "tolerans") och det finns andra som vill vara 100% intoleranta (och påstår ha rätt att t.o.m döda dem som är "intolerabla") Men Guds Ord stämmer inte med dem. Synd är "synd" från 1 Mosebokens tider, och skall vara "synd" även i Uppenbarelsebokens tider - som har inte än kommit. Och Guds beslut angående syndarna är inte att döda dem, utan att frälsa dem.
En resultat av den "totala toleransen" är "ekumenism", ett ord som du kanske har hört. Ordet kommer från grekiskans "oikuméne" som betyder "den befolkade jordsytan". I antiken, ordet oikumene syftade oftast till det romerska imperiet. Men när kyrkan blev imperiets huvudreligion, då menade man "kristendomen". Själva idén i "ekumenismen" i båra tider är att ena kyrkan genom att glömma bort doktrin relaterade ämne. Skenbart låter det som en ädel uppgift. Det finns så mycket vi kan göra tillsammans! Men med ekumenismen kommer synden. Doktrin relaterade ämne definierar, genom biblisk uttydning, vad är gott och ont, rätt och fel. Några som kallar sig "kristna" påstår att homosexualitet är ingen synd, och därför gifter dem homosexuella med en person av samma kön. Detta slags praktik blandar det heliga och det syndiga. När man gör så, resultatet är ont, syndigt. Låt mig visa dig vad är det som Skriften säger:
"På tjugofjärde dagen i nionde månaden av Darejaves' andra regeringsår kom Herrens ord till profeten Haggai, han sade: Så säger Herren Sebaot: Fråga prästerna om lag och säg: "Om någon bär heligt kött i fliken av sin mantel och så med fliken kommer vid något bakat eller kokt, eller vid vin eller olja, eller vid något annat som man förtär, månne detta därigenom blir heligt?" Prästerna svarade och sade: "Nej"
"Åter frågade Haggai: "Om den som har blivit orenad genom en död kommer vid något av allt detta, månne det då blir orenat?" Prästerna svarade och sade: "Ja"
"Då tog Haggai till orda och sade: "Så är det med detta folk, och så är det med detta släkte inför mig, säger Herren, och så är det med allt deras händers verk: vad de där offrar, det är orent"
Haggai 2:10-14
Gud's undervisning genom profeten är mycket klar: det som har förklarats oren (synden) blir inte heligt genom att beröra det heliga, men det som är förklarat heligt (äktenskapet) blir orent genom att blanda det i en syndig "gemenskap".
För att bli kristen behöver man att ta emot Jesus Kristus som Herre och Frälsare. När man gör det, då får man den Helige Ande, som kommer att bo i oss och leda oss. Gåvan som gör det möjligt att skilja mellan olika andar, mellan gott och ont, är en andlig gåva som den Helige Ande ger oss. Om någon håller på att avsiktligt blanda gott och ont, det är uppenbatr att detta är inget verk som inspireras av den Helige Ande, utan av en demon. Vilken möjlig gemenskap kan finnas mellan en kristen och en demonbesatt? Är man besatt av en demon då behöver man att bli fri från den ondes påverkan så att man blir Andefylld. I Guds rike spelar det ingen roll om du kallar dig själv "kristen" eller inte, utan om du har den Helige Ande i ditt hjärta eller inte.
Om du har inte tagit emot Jesus Kristus som din Herre och Frälsare, då befinner du dig i en farlig situation. Du kan luras och snärjas i synd, vilket skulle leda din själ till helvetet.
Ta emot Jesus Kristus, och bli fri från fördömelse!
I Jesu Kristi kärleken, din broder
Israel Leonard
PS. Jesus kommer snart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar