Känns det som att Gud har glömt dig?
Läs följande verser:
Daniel 5:13-14
"När så Daniel hade blivit hämtad till kungen, talade denne till Daniel och sade: "Du är ju Daniel, en av de judiska fångar som min fader kungen förde hit från Juda? Jag har hört sägas om dig att gudars ande är i dig, och att du har befunnits ha insikt och förstånd och särdeles stor vishet"
INTERLINEAR BIBLE
Audio files (free download)
När man jämför B82 med arameiskan från originalet då ser man att den svenska versionen är mycket bra för de här verserna. Man kan se också att kungen frågar Daniel om vem han är - han hade fullständigt glömt profeten - och han talar om Daniel speciella förmågor som "något han har hört". Om vi jämför med Daniel 4:5-6 kan vi observera en stor skillnad mellan Nebukadnessar och Belsassar: den förste visste att han kunde lita på Daniel och sina andliga gåvor, men inte den andre. Belsassar hade glömt profeten och sin tjänst i Babylonien, till och med ämbetet som han fick av Nebukadnessar. När han talar till Daniel, då frågar han inte, "är du den vise som min far nämnde till chefen av alla visa i Babel?" utan "en av de judiska fångar", en slav som Nebukadnessar tog. Kungen visste i Daniel 4:14-15 att profeten kunde uttyda det som inga andra kunde, men Belsassar säger, "jag har hört", "om du kan läsa". Vi kan se i sina ord att han uppskattade inte Daniel, han trodde inte på sina gåvor och han var inte alls säker om att profeten skulle kunna läsa skriften på väggen.
Har någon glömt dig?
För cirka ett år jobbade jag som fysiklärare i högstadiet. Detta fick en oväntad slut på grund av mina konflikter med de kommunistiska politiska organisationer, så att min lärarkarriär slutade där (min fader rekommenderade mig så att jag skulle börja studera i Sjöstridsskolan för att bli ingenjör i navigation. Men det är en annan historia) Några år senare, när en av mina före detta elever träffade mig någonstans, ibland blev de glada, hälsade och kom ihåg mig. Det hände också att några höll "regeln för minsta avståndet mellan tonåring och vuxen över 30" (som brukar vara ungefär 30 metersavstånd)
I Lukas 17:11-19 kan vi läsa om en liknande erfarenhet i Vår Herre Jesus tid. Där ser vi att han helade tio spetälska män, men bara en av dem kom tillbaka för att tacka Honom. Ordet förklarar inte varför de andra inte gjorde det; vi vet inte om de glömde deras Läkare eller om de inte var särskilt tacksamma av dem. Men vi läser att det var bara en som kom tillbaka och tackade Jesus för helbrägdagörelsen.
Att någon glömmer oss kan vara ju roligt. Men det kan vara bedrövligt också, och även tragiskt, som i Belsassars historia. Om han skulle ha någon respekt till Daniel och sin Gud, Israels Gud, då skulle han knappast vanära de heliga bägarna från Jerusalems tempel, genom att använda dem till sin orgie. Hans förakt till judarna och deras Gud kostade honom livet.
En av de mest tragiska historier om glömska är den som rör Israels folk, den judiska nationen. Många som kallar dem själva "kristna" och många muslimer har glömt vilka var de som först tillbad den ende Gud och höll oss borta från avgudadyrkan, vem var de som gav oss den heliga Skriften som vittnar om denne verklige Gud och om hans roll i både Israels och hela mänsklighetens historia, folket från vilket Messias kom, Jesus Kristus, Guds Son och mänsklighetens Frälsare, och folket från vilket kyrkan föddes i Jerusalem.
Israels folk, välsignelse källan till alla som påstår att tro på Skriften, är inte bara glömt av många sådana, utan föraktat och även attackerat av många som vill utplåna dem från jordens yta. Om Gud är för någon lika som "Bibelns Gud", den som skapade himmel och jord, växter och djur, Adam och Eva, samma Gud som sände floden och förstörde Sodom och Gomorra, då är det omöjligt att denne "någon" skall ignorera att den var samma Gud som skapade det judiska folket, som befriade dem från slaveriet i Egypten, gav dem Skriften, det Heliga Landet och Jerusalem, och lovade dem förlossning, i evigheten.
Det finns många som har glömt Israel och även föraktar dem. Men Gud kommer ihåg sitt folk! Han har givit dem tillbaka de mesta av landet Han lovade till Abraham, och Han skall alltid ge dem seger.
Låt oss komma tillbaka till frågan från början, känns det som att Gud har glömt dig?
Det är vilseledande att bedöma Guds vägar på människosätt. Gud är vår Skapare, och om det finns någonting gott i oss, det betyder ju att vi speglar Honom. Det är vi som är skapade, och som visar gudomliga egenskaper, inte Gud som visar mänskliga egenskaper. Han är perfekt, men vi är bristfälliga. Han ör orubblig, men vi ändrar oss snabbare en vädret - och vi har inte ens någon väderprognos som berättar for oss om vi är "molniga" eller "klara". Han glömmer inget utan det Han vill - som t. ex. våra synder. Vi glömmer en del saker och ting vi borde komma ihåg, och kommer ihåg en del som vi borde helst glömma.
Om du känner att Gud har glömt dig, läs följande vers (Romarbrevet 11:29)
"Gud tar inte tillbaka sina gåvor och sin kallelse"
Det finns tre nyckelord att vi vill påpeka i versen:
"att inte ta tillbaka" är ett annat sätt att säga - som det grekiska originalet - att gåvorna och kallelsen är "oåterkalleliga". Oåterkallelig heter "ametaméletos" på grekiska, en adjektiv som består av "a-" (det grekiska prefixet som betyder "ej") och "metamélomai" (ett grekiskt verb som betyder "att ångra", "att ändra sig") Något "ametaméletos" är obevekligt, fast, orubbligt.
"gåva" kommer från grekiskan "khárisma" = en gåva, en present, nåd. Det är något vi får eftersom givaren vill, inte något vi köper eller något vi förtjänar. De andliga gåvor är "kharísmata".
"kallelse" kommer från grekiskan "klésis" = en kallelse, en inbjudan. I den här versen - och alltid i NT - "klésis" används för att beskriva Guds kallelse till människorna, så att de kommer till Guds rike och lämnar mörkret.
Rom 11:29 finns i ett speciellt sammanhag som vi inte kan ignorera, eftersom det finns en teologi som är förknippad till detta sammanhang (självklart kan man hitta andra tillämpningar, men de ersätter inte alls den ursprungliga idén) Om vi ignorerar sammanhanget, då ignorerar vi en uppenbarelse från Herrens Ord, som aposteln Paulus fick från den Helige Ande. Gåvorna ("kharísmata") och Guds kallelse ("klésis to Teú") som rör DET JUDISKA FOLKET är oåterkalleliga, är "ametaméletos", är något som Gud skall aldrig ta tillbaka FRÅN DEM.
Om du lyssnar i kyrkan att någon predikar "ersättnigsteologi" då vet du att det är Satan du lyssnar på, och att en oren ande som kallas för "antisemitism" är den som råder där. Denna s.k. "teologin" vill bevisa att Israel är uteslutet från Guds nåd, och att alla löfte i GT som gällde ursprungligen för Israel, gäller nu för kyrkan. Men hela Romarbrevet 11 bevisar att splittringen mellan kristna och judar - en naturlig schism som var med i Guds plan - menar inte alls att Gud har glömt Israel. Judarnas förkastelse, förföljelserna och rasismen de har lidit för 2000 år utan ett eget land, var ett TEMPORÄRT straff som skulle komma till slut när Gud skulle ge dem tillbaka deras land. För "Gud tar inte tillbaka sina gåvor och sin kallelse". Det är darför "hedningarnas tid" (Lukas 21:24) eller tiden att "krossa det heliga folkets makt" (Daniel 12:7) var TEMPORÄRA.
Profeten Daniel visste detta om Gud. I kapiteln 9 kan vi se att han läser om Israels återupprättande efter 70 år i den babyloniska fångenskapen, och i synerna som profeten såg, Israels återupprättande i evigheten. Daniel 12 talar om de dödas återuppståndelse, och Daniel 7 om det kommande Guds rike på jorden, båda i ett judiskt sammanhang, dvs att de gäller Israels folk. Om Kristi kyrka får ta del av de här löftenas välsignelse, detta är bara pga vi är "ympade in på det odlade olivträdet" (som är Israel, Romarbrevet 11:24) vilket betyder att Gud har givit kyrkan samma förmåner Han lovade Israel från evighet till evighet. "Gud" är "Israels Gud", och Han blev "kyrkans Gud" pga Han är "Israels Messias' Gud". När det inte fanns någon kyrka, Jesus var den lovade "Israels kung" som skulle komma.
Eftersom profeten visste allt detta, han ändrades inte när kungarna glömde honom efter Nebukadnessars död. Att några män glömde honom innebar inte alls för honom att Israels Gud hade gjort det. De andliga gåvorna som han tillämpade när Nebukadnessar frågade honom om uttydningar, var samma som han tillämpade när Belsassar kallade honom, mer än tio år sedan. Det är ju i "första Belsassars år" när vi läser om de profetiska syner som gör Danielsboken till en enastående uppenbarelse om världshistoria, och Daniels profetisk aktivitet fortsatte efter Belsassars död, under det persiska väldet.
Vilka "gåvor" är de här "oåterkalleliga" sådana?
Innan vi talar om dem, låt oss läsa om deras sammanhang i 1:a Johannesbrev 2:12-17:
"Jag skriver till er, mina barn: ni har fått era synder förlåtna för hans namns skull. Jag skriver till er, fäder: ni känner honom som är till från början. Jag skriver till er som är unga: ni har besegrat den Onde"
"Jag har skrivit till er, barn: ni känner Fadern. Jag har skrivit till er, fäder: ni känner honom som är till från början. Jag har skrivit till er som är unga: ni är starka och Guds ord förblir i er och ni har besegrat den Onde"
"Älska inte världen och det som finns i världen. Om någon älskar världen, finns inte Faderns kärlek i honom. Ty det som finns i världen, vad kroppen begär, vad ögonen åtrår, vad högfärden skryter med, det kommer inte från Fadern utan från världen. Och världen förgår med sina lockelser, men den som gör Guds vilja består för evigt"
Vill du leva i evighet? Johannes säger att "den som gör Guds vilja består för evigt". Guds Ande kommer till våra liv för att förändra oss från "världsliga" till "kristna", från "syndare" till "Guds folk". Den här förändring händer i olika faser i våra liv, som Johannes kallar "barn", "unga" och "fäder". De här faserna betyder:
- De nya troende (som känner Herren och har fått syndaförlåtelse) De kallas för "barn" av aposteln, andliga barn.
- De som är säkrare (de är starka, Guds ord förblir i dem och de har besegrat Satan) De är de andliga "unga".
- De mer erfarna troende (som känner "honom som är till från början") De andliga föräldrar har en djupare Gudskunskap, som gör de kapabla att tjäna andra.
Hela tiden i denna andliga uppväxt får vi GÅVOR. Men låt oss komma ihåg att Paulus uppmanar oss att "söka de nådegåvor som är störst" (1 Korinthierbrevet 12:31) Att lugna sig med en napp, att uttala "mamma" och att kunna stå genom att ta tag i en stol, de är stora bedrifter om man är en bebis. Men tjugo år senare skulle vi kunna lite till. Några gåvor som vi får i vår andlig födelse och uppväxt är:
- FRÄLSNINGEN: Är vår andlig "födelse". I Romarbrevet 6:23 läser vi, "Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre". Den här gåva får vi när vi omvänder oss från våra synder och bekänner Jesus som vår Herren och Frälsare.
- DEN HELIGE ANDES SMÖRJELSE: Den är förknippad med vår omvändelse. Apostlagärningarna 8:17 lyder, "Men nu lade apostlarna sina händer på dem, och de fick helig ande". De här lärjungarna, de var omvända och även döpta (de var redan "frälsta") men de var inte "fyllda med den Helige Ande" eller "andedöpta". Apostlarnas handpåläggning utförde det.
I Apostlagärningarna, som är Bibelns berättelse om kyrkans födelse, den här smörjelsen var alltid med i omvändelserna, precis som dopet med vatten som vi alla känner till. I Petrus' första predikan säger aposteln, "Petrus svarade: "Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att ni får förlåtelse för era synder. Då får ni den heliga anden som gåva" (Apost 2:38) Detta innebär ett andra verk av den Heliga Ande. Om du har omvänt dig och har tagit emot Jesus Kristus, då har du redan den Helige Ande, för det är Gud själv som leder oss till detta. Men denna smörjelse som vi läser om i Apostlagörningarna 8:17, och som Petrus lovar till alla konvertiter, är resultatet av andedopet, som ver regeln i kyrkan i Apostlagärningarnas bok. Vi kan läsa i Apost 10:45, "De omvända judar som hade följt med Petrus häpnade över att den heliga andens gåva blev utgjuten också över hedningarna" eftersom medan aposteln predikade, Cornelius med sin familj började tala med tungor och prisa Gud.
- ANDLIGA GÅVOR: De är utrustningen som Gud ger oss för att göra sitt verk. Vi kan läsa om dem (till exempel) i Romarbrevet 12 och i 1:a Korinthierbrevet 12. Denna är "gåvan" som Paulus tänkte på när han skrev till romarna, "Ty jag längtar efter att få träffa er och dela med mig av Andens gåvor för att ni skall bli stärkta" (Rom 1:11)
- ORDINATION: Att bli investerad med auktoritet för att tjäna församlingen är också en gåva. Observera följande verser:
Apostlagärningarna 6:5-6
"Alla de församlade gillade förslaget och de valde Stefanos, en man fylld av tro och helig ande, Filippos, Prochoros, Nikanor, Timon, Parmenas och Nikolaos, en proselyt från Antiochia, och förde dem fram till apostlarna, som bad en bön och lade sina händer på dem"
Apostlarna bekräftade valet om diakonerna; de lade sina händer på dem och bad för dem.
Apostlagärningarna 13:2-3
"Medan de en gång höll gudstjänst och fastade, sade den heliga anden till dem: "Avdela Barnabas och Saul för den uppgift som jag har kallat dem till." Efter fasta och bön lade de sina händer på dem och skickade i väg dem"
Profeterna och lärarna som bad fick ett ord från den Heliga Anden, att skicka Paulus och Barnabas som missionärer. Ordinationen bekräftades genom handpåläggning och bön.
1:a Timotheos 4:14
"Ta vara på den nådegåva du har, den som du fick när profetior utpekade dig och de äldstes råd lade sina händer på dig"
2:a Timotheos 1:6
"Därför påminner jag dig om att du skall blåsa liv i den nådegåva från Gud som finns hos dig sedan jag lade mina händer på dig"
"Gåvan" som Timotheos fick (hans ordination som pastor) var given till honom genom profetia och handpåläggning av Paulus och de äldstes råd.
Har du lydit din kallelse och tagit emot Jesus Kristus som Herre och Frälsare?
Har du blivit andedopt och fått andegåvor?
Har du blivit investerad till något slags kyrkligt ledarskap?
Alla de föregående är "kharísmata", Guds gåvor, som i Guds syfte är "oåterkalleliga". Om du har känt bara för en sekund att Gud har glömt dig, kom ihåg denna vers:
Rom 11:29
"Gud tar inte tillbaka sina gåvor och sin kallelse"
Daniel väntade mer än tio år innan han skulle kallas för att tjäna en babylonisk kung igen. Israels folk väntade sjuttio år innan de fick återvända till deras land och bygga om Jerusalem och templet (under den babyloniska fångenskapen) och väntade 2000 år för att få tillbaka landet som Gud lovade Abraham. Människorna kan glömma Guds mål, men Han gör inte det. Sök Herren! Han är inte färdig med oss!
Om du har inte än tagit emot Jesus som din Herre och Frälsare, tro inte att Han har glömt dig! Du läser de här orden eftersom Gud har ett syfte för ditt liv: att förlåta dina synder, att rädda dig från helvetet och att leda dig till den himmelska boningen. Ta emot Jesus idag, och med Honom, alla välsignelser Gud har berett till dig!
Må Herren välsigna dig. I Jesu Kristi kärlek, din broder
Israel Leonard
PS. Jesus kommer snart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar